Sedan i höstas någon gång så har Tuva vid varje nattningstillfälle pratat om att flyga drake. Hon har ordagrant sagt: "När det blir sommar, då ska jag flyga drake. Då måste man springa jääätte fort!" Ja vi har nickat och hållt med. När det blir sommar ska du få testa att flyga en draka. Och så blev det då sommar. Nu ska jag få flyga drake hojtade Tuva glatt när hon fick sommarlov från dagis. Ja, jo. Det ska du få. När pappa har semester nickade vi. Så jag köpte hem en drake som sen blev liggandes. Och hon fortsatte tålmodigt sitt rabblande om kvällarna och nu lät det "när pappa fått semester, då ska jag få flyga drake. Då måste man springa jääätte fort!". Och så fick pappan semester. "NU ska jag få flyga drake" tjoar Tuva när B kom hem efter sista jobbdagen. Ja, jo det ska du. När det blåser lagom mycket. Här började vi känna oss lite halvkassa ;). Men tålmodigt fortsatte hon sitt rabblande. Och idag, ja idag blev en viss Tuva mer än lycklig. Drakflygningen var ett faktum och OJ vad lyckat det blev. Stort leende på Tuva och hon var grym på att springa upp draken och stod sen och spanade på den. Jag var och är väldigt imponerad. Men sån är hon. Hon hade minnsan laddat inför denna stund i ca 8-10 månader, varje kväll. Tro sjutsingen att det skulle gå. Fina älskade och envisa dotter, du kan verkligen att du ger dig tusan på att kunna, glöm aldrig det. Ja jag blev rörd när jag såg henne flyga draken, rörd och så glad för hennes skull. Det gick, jag kan mamma och pappa, titta jag kan!

Idag vid nattning så sa hon "nu när det är sommar, då kan man flyga drake och det har jag gjort idag och det var sååå kul" och så log hon det nöjdaste leende jag sett.