Oliver är för rolig han. Han har länge (lääääng) kallat både mig och Björn för pappa. Ytterst sällan han säger mamma. Nu har han istället för mamma lärt sig Katja. Ett tydligt Katja. Pappa och... Katja. Tack för den min son! Det må vara mitt namn men av dig vill jag bli kallad mamma. Så det så! Mitt namn snappade han upp men Tuva (ett namn jag säger x antal gånger om dagen) det säger han då inte. Men idag tycker jag att han har härmats mycket och en del ord kommer oftare nu samt att en del av hans haranger har blivit tydligare senaste dagarna. Här har det varit en massa kusinbus hela eftermiddagen. Härligt att se! Nu kallar sängen på mig, så trött!