Så var det då kväll igen. Ännu en dag har rusat förbi. För visst gör väl dagarna det. Även om en del timmar känns betydligt längre än andra. De där få sovtimmarna på natten känns å andra sidan betydligt kortare än vanliga timmar. Svish så är det dags att gå upp igen trots att det känns som om man nyss la huvudet på kudden.

Idag har vi inte gjort mycket vi inte brukar göra. Så otroligt snabbt det går att komma in i en vardag som inte innehåller förskola för Tuvas del. Tjoff så är vi inne i den igen (mycket svish och tjoff idag). Skönt att det går så smidigt och att det inte på något sätt känns jobbig/mer ansträngande att vara hemma heldagar med dem bägge. Jag vill inte slita av mig håret förjämnan. Bara några gch det hör ju till ;)

Det jag skulle ha kommit fram till i stycket ovan var egentligen att vi tillbringat förmiddagen på öppnaförskolan och eftermiddagen ute på gården (trädgården enligt Tuva då alltså). Nöjda barn och där med nöjd mamma också.

Jag tog ut Tuvas sparkcykel samt bobycarren åt Oliver så att de skulle ha något att göra på gården när de tröttnat på den nya sandlådan. Det blev istället tuva som ville åka på bilen och Oliver som envist försökte sparkcykla. Gick väl sisådär för dem båda. Tuva har blivit lite lång för bilen och Oliver har inte balansen för sparken. På tal om balans, Tuva fick testa på att cykla på en cykel utan stödhjul för första gången idag. Och min rygg blev död. Så till nästa sommar när det ska tränas mer ordentligt så ska vi fixa pinne till den cykeln hon ska ha då. Men tillbaka till cyklandet, det gick över förväntan. Hon trampade på och cyklade korta stunder utan hjälp på grannflickans cykel :).